Vilken sommar vecka vi har haft med en sol som lyst varje dag från en klarblå himmel, för att inte tala om värmen.. mmm. Den här första tiden innan mygg och annat insekt elände dyker upp och terrar, är helt underbar. 

Umeälven från restaurang Sjöbris där vi intog middag på vår 13 bröllopsdag 30/5 

Jag har satt ut alla mina blomplantor, mest tagetes, pelargoner och lobelia men även några dalior som jag fått av min mor. Humlorna blir glada och alla fjärilar som flyger omkring gör även mig glad. Nu blir det till att vattna och se till att de mår gott.

Kissarna är överlyckliga att jag i år placerade hammocken inne hos dem. Där ligger vi och myser under parasollen. Problemet är att få in dem på kvällen, framför allt Gulle som sover som en stock där ute.

Mycket fåglar nu, älskar att sova med fönstret öppet och vakna till deras kvittrande och grannarnas tupp som hälsar godmorgon. Trastarna har byggt bo i rönnarna på gården och blir förbannade om man kommer för nära och talar högljutt om att man skall dra dit pepparn växer. Sen har vi äran att i år ha ett kråkbo i skorstenens ventilation. Det är sååå lyhört så det är precis som att de bor på skåpet i sovrummet. Man hör minsta lilla krax och pip. Ni kan ju bara tänka er hur katterna ville klättra på väggen från början. Nu är både vi och dom härdade med ljuden och jag hoppas det går bra för de små.

Onsdagen var en jobbig dag som inte började särskilt bra. Jag klev barfota på en geting. FY FASEN så ont det gjorde, skrek och grinade som värsta hysterikan.. foten svullnade och fick smörjas in med Voltarensalva .... smärtan var ooolideliig.  Senare under dagen kom så syrgasen. Som en ovälkommen men nödvändig inneboende. En Deja Vu känsla kom till mig och det var inte direkt några glädjescener. Så nu har jag min termos igen runt midjan när jag behöver. Det var iaf skönt att igen orka gå en lång promenad med Izie på kvällen.

På fredagen packades Blixten II och vi drog iväg till Hammarstrand strax innan Östersund för tävling i Mittendurocupen. Tävlingsdag med högsommarvärme och slutkörda förare. Knappt Christian orkade lasta cykeln på släpet efter nästan 3,5 tim  körning och 4 krascher. Jag och Izie tog dagen med godan ro och njöt i skuggan.

 

 

Nu väntar ny vecka med nya äventyr i den mån ork samt vilja infinner sig.

Kram 🧡