Är det två år sedan samtalet kom och ambulansflyget stod startklart. En lång operation väntade och därefter ytterligare nästan fem veckor på Sahlgrenska. Fem tunga veckor med bl.a. smärta, aptitlöshet, oro, träning, prover, drän och hemlängtan. Men såklart även en stor glädje och tacksamhet för mina nya lungor och ett liv utan syrgas. Tacksam också att ha bästaste levande skyddsängeln C vid min sida på resan.

Nu nyss hemkommen därifrån efter tvåårskoll...allt var finfint och jag fick ok stämpeln. Livet går vidare som att inget har hänt...att jag har nya lungor är något jag sällan tänker på överhuvudtaget. Jag gillar inte att se bakåt utan lever här och nu och så länge jag lever så fylls mina tankar helt klart med annat än att analysera historien. Mitt svar när folk frågar är oftast "hä kunn ha vyre värre" (det kunde varit värre) ..för jag har det ju hur bra som helst..det finns branå många fler som har det värre med sjukdom o elände. Dessutom är det många som gör det hela värre med ältande och dödsångest. Något jag står över..tack.

Idag har vi stormvindar och snön yr. Känner mig lättad över de katter vi fått in i värmen den senaste tiden. I morgon är det tisdag och veterinärdag. Tre kissar denna gång..Höll på att köra ihop sig när Bjärven (min bil) vägrade starta igår, men efter att C fixat nytt batteri ikväll så är Bjärven redo för morgondagens kattarbete.

Julen åkte bort i helgen och nu är man nästan allergisk mot färgen röd....Gulle skulle hjälpa till att packa julsaker men fastnade i påsen..plastpåsar kan allt vara farliga...

Tjingeling