MUSIKEN I MITT LIV

När jag växte upp var musiken en stor del av mitt liv. Som barn på 60-talet var vårt hus ofta fyllt med sång och musik.  Många musikaliska människor kom på besök och mina kompisar kallade min mor för ”Singing Gunnel” ett namn dom minns (och säger) än idag… Själv spelade jag ofta på vår hammondorgel... hmm.

Sen kom 70-talet. Umeå var en riktig musikstad. Musikfesterna avlöste varandra och det fanns hur många band som helst. Det var näbbstövlar och palestinasjal som gällde…proggen var stark och man lyssnade på band som Motvind, Nationalteatern, Pugh m.fl.  Själv var jag lite mer rockig än mina vänner. När min bästis köpte Cat Stevens och Bowie, köpte jag Van Halen och Nazareth. Även band som Pink Floyd, Blue Öyster Cult och ELO var stora favoriter. Där emellan svidade man om till discodressen och dansade natten lång. Vi bara älskade att dansa disco..Vi kunde åka många mil för att få gå på disco.


80-talet kom.  Man fyllde 18, tog körkort och köpte sin första Amazon. Eftersom ingen annan av mina tjejkompisar hade bil så blev Greger snabbt en populär Amazon i stan. Med bil-livet så kom Creedence in i bilstereon… och där är dom kvar än i dag. Detta underbara bil-band.  Det fanns något mer som alltid spelades på den här tiden. Varje lördag stod bandspelaren på, då skulle alltid veckans ”Rakt över disc”  med Clabbe spelas in. Oj vad mycket bra musik man fick då.. Musiken var fortfarande en viktig del av livet. Kommer ni ihåg Clabbes egen disco hit på den tiden (Decca dancing)… helt ok. Och för er bilvänner som var med på den tiden.. lite nostalgi..


Så kom då vändningen i mitt musikliv. Jag började mitt lärarliv, vilket innebar att det enda jag ville/orkade lyssna på när jag var ledig, var tystnaden,  inte ens i bilen kunde jag lyssna på något… Ville bara ha tyst och lugnt omkring mig, blev nästan allergisk mot ljud.

Detta satt i, i nästan 10 år.  Idag lyssnar jag alltid på musik i bilen igen, men kan fortfarande inte lyssna på musik hemma. Musik jag inte tycker om känns som buller i mina öron. Ibland kan jag få ett nostalgi-ryck och lyssna på låtar på you tube. Enda gången radion står på i vårt hus, är till jul eller när "spökena" på Fagergården slagit på den.

Men fortfarande är det rocken och bluesen som gäller och helst band från förr.  Lugna låtar är ytterst sällsynta i min bil och artister som Peter Le Marc, Mauro Scocco, Lisa Ekdal/ Nilsson m.fl svenska (enl. mig) nördartister äro bannlysta i min bil… så nu vet ni det. De är verkligen buller i mina öron.

En gammal favorit som så många fler, är bra än idag.


Ja, detta är en kort sammanfattning av mitt musikliv.. dock ett inlägg som blev rätt långt. Hoppas ni inte blev förskräckta och tänker ...help.. hennes smak är ju bisarr..hehe. Men det är ju det som är det härliga med oss människor, att vi alla är unika på vårt sätt...

KRAM på er !!